»A N N I K A«

Igår var jag, mellis och pappa hem till farmors lägenhet. Melanie och jag höll i varandras händer hela vägen från t-banan enda hem till farmor. Så fort vi kom innanför porten så kände jag att tårarna var på väg. Varje steg upp för trapporna kändes som om mina fötter var gjorda av stora betongblock. Så fort vi klev innanför dörren så brast de, tårarna rann ner för kinden som en stor flod. De första jag kände när vi klev in var farmors lukt. Kollade ut mot köket för att se om hon satt på sin stol, men de gjorde hon inte.
Vi kollade runt överallt efter pappret som farmor skulle ha gömt undan där det står hur hon ville ha sin begravning men vi hitta de aldrig. Melanie hitta däremot ett foto som farmor hade i sitt sovrum, bilden togs dagarna runt julen 2006.

De enda som går i huvet dygnet runt är alla tankar om farmor. Tänker även mycke på pappa och hur han mår. Känns så jävla jobbigt allting. Har precis börjat min utbildning som jag längtat till så händer det här. Hur ska jag orka med allt på samma gång? Med tusen saker i huvet hela tiden gör att jag vill skita i allt. Men för farmors skull så kämpar jag på.

Jesper lillebror, se till att bli bra nu. Tycker så synd om honom, att åka in och ut från sjukan hela tiden pga komplikationer efter en rutin operation kan inte vara lätt. Han har redan blivit opererad 2 gånger på 3 dagar. Att operera bort halsmandlarna ska inte ge sånna här problem. Kan läkarna se till att fixa det här nu en gång för alla!