»A N N I K A«

Dom senaste dagarna har varit väldigt jobbiga känslomässigt. Grät så mycke i söndags till måndags så att jag har inte kunnat gråta nåt dom senaste dagarna fast jag känt/känner mig jätte ledsen. Jag försöker att tänka på annat och försöka skoja om annat men det är så himla svårt. Pratade med pappa igår och då fick jag reda på när begravningen är.... den 25 februari blir den. Ser inte fram emot de alls. De finns säkert många som tycker att de kan vara skönt efter begravningar för då ahr man fått ut sig de mesta. Jag själv vet av erfarenhet att så är inte fallet alls, de är lika jobbigt efter ändå.

En låt som verkligen passar in på hur jag känner mig är Judas Priest - Close to you

"So many years that we were one
So many things we've done
The memories alive
But most of me has died

As I struggle with events
I'm offered words of strength
They do not comprehend
The passion we possessed

People tell me what to do
Tell me how I should get through
But they haven't got a clue
No-one else comes close to you

I see your eyes before they closed
They looked right inside my soul
And they asked me not to grieve
I tried but still I bleed

I wake up, I break up
I try hard to shake off
The desolation as it grows
As nothing else comes close

And as I stand here by the grave
And the wind calls out your name
I know that time could never heal
The emptiness I feel

People try to give me hope
Tell me how I should let go
But they'll never really know
'Cause there's nothing else comes close

People tell me what to do
Tell me how I should get through
But they haven't got a clue
No-one else comes close to you"